En liten återblick of the summer!
Ja, vart fan ska man börja och hur långt kommer detta inlägg att bli egentligen?
Känns som det var igår jag ringde Fuat kl 10.00 på en fredags morgon och checkade att allt var klart till våran ankomst. Och nu sitter man här och ska hem igen. Men nu börjar frågorna ställas...vart är hemma egentligen?!?
Visst kan Ni där hemma kanske tycka att det är hemma med er, med vår älskade familj. Men era små fågelungar har blivit stora fåglar och vill flyga bort till en plats som känns som hemma för oss. Det känns nu att detta är hemma.
Hur ska man kunna komma tillbaka till det gråa Sverige och allt som finns där...problem och bekymmer.
Visst är man "omogen" när man sitter här och tror att detta är livet. Att livet går ut på att vara i Turkiet och leva lyx.
Men varför inte, vad är det för fel med det då? Vad är det för fel att göra vad man själv tycker är rätt för stunden?
Kommer bli många tårar och en enorm saknad när man kommer hem. Mammorna kommer säkerligen få spelet på oss, men känn med oss istället!
Det går inte att beskriva hur tomt det känns att lämna Turkiet. Varje gång vi kommer hit och stiger av planet - när man känner den varma vinden - så släpper den där stenen som legat i magen hela året, man är hemma igen.
Nu ska man lämna det. Klumpen är tillbaka och kommer inte släppa än på ett tag! *suck*
Vi kom hit en Fredags kväll i Juni, steg ur bilen och fick se ett gäng killar sitta och hänga utanför supermarket.
Dessa killar är de vi spenderat all vår tid med. De har blivit våra vänner, syskon och mycket mer.
Dessa vänner kommer bli det absolut jobbigaste att ta avsked från. (Nu börjar jag gråta igen).
Kan även nämna (hoppas ingen tar illa upp) att både Fuat och Musti har redan gråtit och vi har inte ens packat klart väskorna. Detta är ömsesidigt och inte bara från våran sida.
Vi har haft så otroligt roligt här nere och både för Fatti och Bum Bum kommer det bli en underlig känsla att vakna upp och veta att man inte delar lägenhet längre. Nu ska vi helt plötsligt skiljas åt, och hur kommer det att bli då?
Jovisst arbetar vi ju tillsammans men det är väl en helt annan femma. Det är ju inte ens kul att jobba, bara ibland. =)
Nu ska jag sluta skriva om hur jobbigt det kommer bli att komma hem utan försöka tänka tillbaka på vilka man träffat och hur roligt dessa 3 ½ månad har varit. Ett tack först och främst till de vi haft roligast med.
Det största tacket går till Fuat och Musti - det hade inte varit vår bästa semester utan dessa två. <3
Mr Officer i all ära - fan vad man kommer att sakna honom. Önskar jag kunde ta med dig hem.
Sezgin, Celal, Seppo, Uncle, Cetin, Fishman, Sezai, Elanour, Yunus, Sadet, alla -osh killarna, Evrim, Tekin, Mehmet och alla andra som bor och arbetar på Cesar som förgyllt våran semester - TACK!
Sen alla de vi inte kände utan träffat på stan men även de vi känner. Alex AKA Skånska Mehmet, Vällingby boysen, Järfälla grabbarna, Lenkosh, GBG killarna (som vi delade ut örfilar till), Nicole, Natta-Patta, Anders, Kackerlackan på Katakombe, Jennifer AKA Råttkvinnan, Jessie, Mia, C/O, Linda, Mange, Wilma, Lova, C/O, Skrattmannen, finns säkert många mer men de ska inte känna sig glömda.
Sen finns det en alldeles speciell person som vi haft med oss i våra tankar hela semester, fast han kanske dissat oss totalt ibland med sina brudar du vet vem du är Korban. Johan of course - våran alldelles egna Syrian.
Hur ska han klara sig utan sina bästa tjejer nu? Johan du kommer alltid förbli ett leende på våra läppar och vi kommer sakna dig mycket. Men vi ses 28 December, om inte du hinner komma till Sverige innan månad 11...ha ha ha!
Nu blir det tillbaka till packningen och kanske gråta en skvätt till - kommer säkert mer inlägg ikväll.
Over and Out!
ar sa himla ledsen att ni ska aka nu nar jag laste eran blogg inser jag att ni inte kommer finnas till vem ska jag tutta nar jag aker förbi cesar me mib motor cykel????
Jag inser inte allvarlet att ni ska aka...vi syns har manad 12 eller sa kommer jag till sverige manad 11 pussssssss...ni kommer tömma varan gata nu nar ni aker
Livet i Sverige är också fullständigt underbart, och det finns massor av människor som älskar er här och som vill att ni är här.
Packa nu med förstånd och kolla vikten, så att ni inte behöver stå och dividera på flygplatsen.
Nu är kl 18.27 i Sverige och det innebär att jag får se er om ca 18 timmar det är inte klokt. Pratar precis med Mormor som också längter efter er.
Kramar Mamma M
Kanska jag kollar fler ggr ikväll och skriver något.
Börjar typ gråta när jag läser erat inlägg, jag förstår hur ni känner tjejer, det gör jag. Jag längat så mycket efter er, ni vet hur mycket ni betyder för mig och tycker att det ska bli så skönt att ni kommer hem =)
Jag finns här när ni behöver prata av er eller gråta över saknaden i turkiet.
Älskar er sååååå mycket
Tusen pussar från Er käraste Nikan
Säger precis samma sak som Nicole, tror hon läste mina tankar när hon skrev det där. Always yours Tina
När jag läste denna blogg sida blev jag rent ut förbannad, Kom ner på jorden livet är ingen dans på rosor varken i Turkiet eller Sverige. Tycker ni låter som gnälliga omogna snorungar. Är ni verkligen så naiva att ni tror att det skulle vara lika underbart året runt i Turkiet som ni haft dessa 15v.
Visst ni har träffat killar och kärleken är härlig men även i Turkiet kommer vardagen.
Det är inte kul att läsa om hur hemskt det är att komma hem till oss familj vänner släkt och moster.
Ni är ju vuxna människor åtminstone åldersmässigt men när det gäller erfarenhet ganska naiva av det jag läst.
Förstår ni hur sårad man känner sig när man läser att ni vill hellre vara med människor = er turkiska familj som ni knappt känner. Med det menar jag att ni har varit där flera ggr olika länge men på under den tiden skaffar man sig inte en ny familj och sågar den familj man vuxit upp i.
När ni sedan klagar på Sverige så glöm inte att det faktiskt är i Sverige ni kunnat tjäna ihop till eran semester.
Efter att ha skrivit detta så får jag kommentarförbud men det må va hänt. Ni vill väl att man ska skriva vad man tycker.
hälsn
Sussie o Ronja
