fattibumbum

I morse (sen förmiddag) vaknade jag upp utvilad efter att ha somnat tidigt efter resan till Antalya igår.
Av min förvåning märker jag att sängen är tom?!? Jag har dunkningar och bonkningar ute i badrummet/köket.
Dörren öppnas när mina ögon börjar bli klara. Musse kommer in smäller igen dörren efter sig och slänger sig på mage i sängen. -"Walla, I'm sick!", säger han med en röst som bara en karl kan när han är sjuk.
Jaha, säger jag. Vad då för sjuk, med en djup suckning. Han tittar på mig med stora bruna valpögon.
Jag inspekterar honom noggrant i ansiktet tills han vrider lite på sig. Då brister jag ut i ett asflabb.
Han har fått någon inflammation i munnen så hans ena kind påminner om en kamel som inte spottat på ett tag.
Usch, vad elak jag är men han ser så fruktansvärt rolig ut.
Inget ont och inget problem med maten men bara alldeles för mycket kött i högra kinden. Ha ha ha ha ha ha!

Så det var bara att gå upp och klä på sig för att promenera den lilla biten till Apoteket.
För läkaren nej, dit kunde han absolut inte gå. (Vi bråkade om detta i ca 2 timmar innan jag gick med på att han får bestämma själv, men jag är fortfarande butter på puckot). När jag stod med jacka, halsduk och Uggisarna redo som kom jag på - det är Söndag idag! Det betyder alltså att det bara finns tre apotek öppna i Alanya idag.
Jaha, och vilka tre är det denna månad, denna Söndag då? Jag sa till Musse att jag skulle lösa det och tog med sänkt huvud hissen ner till Market.

Yes, Emru och Policeofficer satt där. Inte han Uncle Snake som inte kan engelska. Jag berättade om mitt dilemma för dem och Policeofficer satte sig genast vid internet och googlade vilka apotek som var öppna, medans Emru ringde efter frukost till mig och Musse (kebab). Efter 3 min säger P-officer: -"Are you ready to go now?"
Va, ska du skjutsa mig, guuud vad snällt. (Mamma A, han är en riktig polis i Alanya, någon släkting till familjen här + att han hjälpte oss med våra visum i somras, fullständigt pålitlig). Så vi hoppade in i hans BMW med tonade framrutor och begav oss till Apoteket. Under resans gång så satte han på Serdar Ortac, min favoritmusik, så jag var nöjd.
Han ringde även sin bäste vän som tydligen är kemist och jobbar på ett Apotek, jag fick besvara en massa frågor om Musse som jag egentligen inte hade någon aning om. Typ som:

Policeofficer: -"Är han allergisk mot penicilin?"
Jag: -"Inte vet jag, är det viktigt att vi måste veta det så ringer jag!"
P-o: -"Spelar ingen roll. Mmmhmm, tamam, mhmm (pratar i telefon).
P-o: -"Är han bra i magen?"
Jag: -"Ja han skiter på som vanligt, men jag kan ringa honom."

Och så där höll det på ända till Apoteket. Och när vi väl kommer fram så rusar han före ALLA i kön (trodde ett tag att han skulle ta fram polisbrickan och säga att han var i ett offentligt ärende, som på amerikansk film) och ger telefonen till kemisten i kassan. Helt paff tar han emot den och följer dom direktiv som den andra kemisten ger till honom via telefon. "Smidigt", tänker jag. Han tar fram 2st boxar med piller och blippar in dem i kassan och lägger dem i en liten blå transparent plastpåse. 14 YTL gick hela kalaset på dvs ca 75 SEK, det är väl ungefär vad ett paket Alvedon kostar hemma eller hur Jessie ;). (P.S ska jag köpa med mig lite Aspirin hem?, ska iaf köpa till Ulla/jobbet).

Så beger vi oss hem igen med både penicilin och kebab som kommer på väg tillbaka.
Musse blir glad när jag kommer med både mat och medicin. Så svullnaden har gått ner lite och nu sitter han här nere i receptionen med ALLA andra män på detta hotell och tittar på fotboll - Fenerbahce of course.

Måste bara tillägga en annan rolig incident som hände idag. Vi ligger i sängen, han tittar på TV och jag fortsätter att läsa en ny bok som jag kom 10 sidor in i igår. "Flyga drake - av Khaled Hosseini (den gick på bio i film version för inte så länge sen). Anyway helt plötsligt får jag ett hysteriskt gråtanfall av boken, fyyyy fan, jag har aldrig gråtit till en bok, men dessa tårar gick inte att stoppa. Kanske för att det är en sann historia och handlar just om Khaleds riktiga uppväxt i Afghanistan med han trogna tjänare Hassan. Usch, usch, usch vad hemskt. Iallafall, Musse tröstar mig och börjar vagga mig medans han börjar dilla om att vi snart kommer ses igen etc. Varför måste killar alltid tro att allting kretsar runt dem? Jag förklarar att jag inte gråter över honom, utan för boken, kallar honom för Manyak, vänder på mig och fortsätter maniskt att läsa. Jaha, säger han chockad och fortsätter titta på TV...

Ha ha ha - ibland är vi bra roliga!

Anyway jag mår bra och imorgon blir det bazaaren efter en flopp i Antalya igår då det endast blev en sak till Elias enbart för att jag var tvungen att köpa nånting när vi faktiskt hade rest 2 timmar dit. Så nu ska jag fortsätta med boken och efter matchen blir det Sultan - puss å kram till er alla - snart kommer jag hem!