Näst sista...

Ja då är man framme vid det tråkiga då. Slutet av semestern - vilket betyder snart jobb, flytt, saknad m.m. Listan kan göras lång. Fast efter alla dessa gånger börjar vi lära oss att man faktiskt måste åka hem någongång.
Men men, Life goes on, och kanske i Oktober får vi turk besök =) Hoppas Hoppas!

Nu ska jag iallafall tala om vad som hände i Ankara egentligen.
Efter 8 timmars körning (ett stopp på vägen så jag fick sova 3 timmar) så kom vi fram till Turkiets huvudstad Ankara.
Så nu kan man även skryta med att man varit där också =) Måste dock tillägga att jag gillade Istanbul mer, kanske för att det påminde mer om Stockholm!

Klockan 11.15 kom vi in i själva Centrum. Då ringer Musse ambassaden och frågar efter adressen.
Mannen i receptionen talar om adressen men påpekar att de stänger klockan 12 idag!!!! DETTA STOD INTE PÅ HEMSIDAN...där står det att de stänger kl 16.30.
Stress, Stress, Stress, vi skyndar oss igenom Ankara och efter många cirkulationer runt samma plats kommer vi fram kl 11.45. *Pust* Springer fram till vakten som på arg turkiska skriker att de stängde kl. 11.00! VA?!? Musse börjar skrika på mig att alla andra hade rätt och att man visst var tvungen att boka tid. NEJ, det behöver man inte alls, jag har ALLTID rätt! Så är det bara. Med andra ord vakten släpper fortfarande inte in oss. Jag börjar gråta och vi går därifrån.

Vi sätter oss på ett fik för att iallafall få i oss frukost. Min aptit är inte på topp och jag vill inte äta. Jag mår illa och bara gråter. Men sen blir jag arg, fruktansvärt arg och ringer upp ambassaden och ber om att få prata med ambassadören.
Om jag är svensk i Turkiet så är det hans skyldighet att hjälpa mig! Så är lagen!!!!
Fick prata med en jätte trevlig kille som hjälper mig mycket. Jag förklara mitt ärende och talar om att nu har jag kört 500km för att vi ska ansöka om semester visum för min pojkvän. Han frågar vad problemet är då de stänger kl. 16.30 och att de inte tar emot tidsbokning. Alla måste komma på "drop-in" och sen får man stå i kö och hoppas på att komma in!
Jaha, detta var inte vad eran SKIT vakt sa till oss förklarar jag för honom. Han frågar om mitt efternamn (och med mitt efternamn kommer man in överallt...ha ha ha *tack mamma*) och säger att han ska meddela vakten att vi kommer.

Då springer vi tillbaka till ambassaden och han välkomnar oss och förklarar att tyvärr har de lunch-stängt för tillfället och att vi måste vänta i en timme. No Problems! Säger jag, men Musse fortsätter bråka med honom (han är fortfarande arg på honom! - mycket förståligt). Efter en timme så är det tre personer före oss sen var det våran tur!

Nerverna bröt igenom och jag blev genom svettig och ville inte alls vara med om ett "förhör"! -For how long have you known eachother? -Where does she live? What is her parents names? etc. Gudarna vet vad de frågar!
De tar in oss i ett litet glas bås och frågar i vilket ärende vi är där. För visum säger Musse och hon ber mig genast gå ut.
NEJ, nu börjar det och han kommer få hjärnsläpp tänker jag!

Efter ca 1 min ber hon mig komma in igen. Vad är det nu då?
DÅ FÅR VI INTE ANSÖKA OM VISUM. Det är för tidigt för att han ska åka i Oktober! Va?!? Vad spelar det för roll säger jag.
Man får inte ansöka förrän 60 dagar före avresa säger hon. MEN DET STÅR INTE PÅ DERAS HEMSIDA (igen)!
Jag förklarar för henne att på deras hemsida står det att man inte får ansöka efter tidigast 3 månader före avresa.
Hon ber mig vänta för att gå in och kolla på deras hemsida. Efter ca 2 min kommer hon tillbaka och säger att jag har rätt (som alltid)! Men då försöker hon med denna: - Maybe they changed the law, but they didn't tell us!
Que!?! Vad är det för svar. Hon ber så hemskt mycket om ursäkt men säger att vi måste komma tillbaka i Augusti igen.

Men jag bad henne iallafall gå igenom alla papper så hon kunde kolla om det var något fel. Men det var det inte. Allting såg jätte bra ut och det ända var att vi var där på fel dag!

Ja ja, man får se det positiva papperna blev godkända (men de kan fortfarande neka oss) och jag får komma tillbaka och träffa min älskling igen innan sommaren är slut!

Så hoppas att mitt inlägg inte blev för långt och att ni orkar läsa, för jag orkar inte berätta detta för alla en gång till sen!

Puss // Fatti

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0